Som då...
När människor påminner varandra om "förr!, om tiden innan denna, så måste det betyda att den tid som passerat vart betydelsefull och viktig. Jag kan tänka mig att den som har mycket att återberätta har haft en händelserik, värdefull och framförallt rolig tid som passerat.. Varför inte leva av de goda minnena, återskapa de känslor som lever kvar och sträva efter en fortsatt inspirerande framtid. Vad vore livet utan alla de minnen man skapar sig, minnen för livet helt enkelt!
Att allt gott för någonting ont med sig (och vise verssa), det har vi väl alla lärt oss. Men varför är det så självklart att man skall lägga den största entusiasmen på att bry sig om det som är ont? Att lägga ner energi och styrka på det som är gott låter väl något trevligare... Männsikan är nog skapt i försvarsställning, kanske är vi de lynniga rovdjur som faktist inte klarar oss utan att bli jagade. De som jagar oss, tvingar oss ständigt att försvara oss. En oundviklig instinkt! Instinkter går att dölja, men aldrig att träna bort, då det är någonting man föds med, någonting man är skapt till att leva med! Motstånd härdar, jakt blir man stark av!! Eller?
Hur som helst kan man som sagt förfina dessa instinkter. Det vore väll det bästa igentligen, om männsikan ansträngde sig lite mer för att förfina......
De rovdjur (för vi är ju det!) som blir trängda, känner sig fullständigt hjälplösa och inte kan vända sig om någonstans... De rovdjuren har alltid något grovt försvar att tillge. Oftast något som skadar mycket. Är det kanske så att dessa männsikor måste skaffa sig hjälpen långt innan de agerar?... Vänner kallas det, hjälpen alltså! Ett hotat rovdjur utan flock, kommer sällan långt på färden....
Idag har jag mest drivit omkring i förvirrande tankar.... Om, eller om inte?!! Hujja säger jag bara!
Isak har fått en underbart söt tomtedräkt. :)
Nu är det dags att vila upp sig, så man orkar med morgondagen... Öppnis, stan och middag på kvällen :)
Hjääääälp..... har iinte ens börjat inhandla julisarna ännu!!! Stressigt!
Nu ska jag plocka upp leksaker och sedan ånjuta lite television! :P
Kramar från Evvan
Att allt gott för någonting ont med sig (och vise verssa), det har vi väl alla lärt oss. Men varför är det så självklart att man skall lägga den största entusiasmen på att bry sig om det som är ont? Att lägga ner energi och styrka på det som är gott låter väl något trevligare... Männsikan är nog skapt i försvarsställning, kanske är vi de lynniga rovdjur som faktist inte klarar oss utan att bli jagade. De som jagar oss, tvingar oss ständigt att försvara oss. En oundviklig instinkt! Instinkter går att dölja, men aldrig att träna bort, då det är någonting man föds med, någonting man är skapt till att leva med! Motstånd härdar, jakt blir man stark av!! Eller?
Hur som helst kan man som sagt förfina dessa instinkter. Det vore väll det bästa igentligen, om männsikan ansträngde sig lite mer för att förfina......
De rovdjur (för vi är ju det!) som blir trängda, känner sig fullständigt hjälplösa och inte kan vända sig om någonstans... De rovdjuren har alltid något grovt försvar att tillge. Oftast något som skadar mycket. Är det kanske så att dessa männsikor måste skaffa sig hjälpen långt innan de agerar?... Vänner kallas det, hjälpen alltså! Ett hotat rovdjur utan flock, kommer sällan långt på färden....
Idag har jag mest drivit omkring i förvirrande tankar.... Om, eller om inte?!! Hujja säger jag bara!
Isak har fått en underbart söt tomtedräkt. :)
Nu är det dags att vila upp sig, så man orkar med morgondagen... Öppnis, stan och middag på kvällen :)
Hjääääälp..... har iinte ens börjat inhandla julisarna ännu!!! Stressigt!
Nu ska jag plocka upp leksaker och sedan ånjuta lite television! :P
Kramar från Evvan
Kommentarer
Trackback