ewisen

Det har tyvärr blivit så att min mobiltelefon (mobilustelefonus) har gått hur mycket sönder som helst... Eller inte själva telefonen, men simkortet alltså. Utan kontakt med omvärlden, så känner man sig grymt handikappad! Tänk vad stor del av ens liv som hänger på att man kan komunicera med människor... helt sjukt...

Har fortfarande väldigt ont i mitt huvud efter den lilla olyckan på jobbet.... En komisk händelse, som det har skrattats mycket om men dock en väldans smärta för mig.

Jag känner mig i ett stort behov av att komunicera med Elina just nu.

Igår natt drömde jag om hästar. Hästar som galopperade långt, väldigt långt... jag visste inte vart de skulle, men följde dem hela tiden. Sedan vaknade jag... Irriterande!!

Att skriva om resten känns för jobbigt just nu... för jag är riktigt trött.... Ska dra täcket över huvudet och hoppas att jag kan somna inatt.. hoppas att verken går över... Förhoppningsvis slumrar jag till och fortsätter drömma om de där snabbt galopperande hästarna, undra vart de skulle... jag kände igen mig...faktist.

God Natt! //Evvan

Idag är det alltså morsdag, dagen då alla mammor ska ha det lungt och skönt, uppvaktas och må bra. Därför är jag nu hos min kära mamma, har grattat henne och gett henne en liten present :) 

var det nu dags för ett litet blogginlägg, är ju som sett ett tag sedan man var in här och stampade lite... Hur som helst, så är allt som det ska, i sin ordning och på plats om man så säger. Jobbar som en narkoman intill den berömda snöhögen (icehotel) vilket är ett rätt trevligt sätt att fixa lite klirr i kassan på.... Men men, allt mindre tid får man för att sprida tiden över webbvärlden, underrättelsen av att man lever och tyvärr sina vänner... alltså: jag har nog kort och gott gått och blivit en liten snigel, som ingen ser.

Detta lilla fenomen av tidsbrist har jag nu tagit tag i (lite iaf), så ikväll ska jag och min vän Anna (från paradiset, byn som gud glömde, kaupppinen) spendera lite kvalitetstid med varandra. Äventyret börjar här (hos Anna) där vi fixar frillan och bättrar på stämningen, sedan beger vi oss till Jukkas, för att avnjuta den berömda ismenyn på restaurang icehotel. Givetvis med tillhörande vinpaket ;P Kommer nog bli väldigt trevlig och välbehövligt.

Min aldeles underbara, gudomligt söta och älskade lilla son är hos far sin och avnjuter lite kvalitetstid han med... Givetvis gnager det i mitt lilla bakhuvud en massa tankar om: har han nu tillräckligt med kläder med sig, hoppas nu att han fick med sig favoritnallen, undrar just om pappan vet att han inte kn sova utan snutten, tänk om han saknar mig lika mkt som jag saknar honom...?????????? alltid och åter alltid dessa tusenmiljonertals av dessa frågetecken! jaja, man är ju inte annat än mamma, ellerhur!? Naturen har sitt och barn växer faktist (tro det eller ej Evelina, de gör faktist det!) Med dett vill jag bara påpeka att tiden som vanligt har till känna att gå undan som bara den!!! Isak är ju stor! Ne, vänta nu....... jo, han bir ju större dessutom..  :o  Min lilla bäbis.. '

Haha, nu har ni väl fått en liten uppdatering iaf. Dags för mig att dra en vals med duschan, spackla nunan osv.

Ha det nu så gott allihopa, ska (om tid finnes) uppdatera lite bilder snart, ser att det nog behövs....

take care// Evvan

hehe... tänk att min lilla kille är ett stort, snorigt dagisbarn nu! hujj vad häftigt!! :) helt totalt underbar är han iaf!! just nu står han och skriker MAAAAAAAMMAAAAAAAA KOOOOOOOM!!!! ska nog leka lite m han.. :)

Hinner som inte skriva så mkt, som vanligt.. :( Snart.. lovar!!

Stor kram från Evvan

Som så många andra gånger, så har dagens planer gått käpp rätt åt helvette på ren svenska!!! Förmodligen är det väl meningen att jag inte skall få komm aut på en efterlängtad skotertur idag... eller?... :(

Rackarns vad länge sedan man utnyttjade en computer!! har blitt mycket jobb, sjukdomar och inskolning på dagis den senaste tiden... Först började Isaks dagisinskolning som en dans! Sedan drog jag på mig en förkylining och lagomt tills jag började jobba desutom! Nu är Isak väldigt, väldigt förkyld!! :( och jag är fortfarande lite sliten efter jobb och sjukligheter..... men men, det är bara att bita ihop, försöka rehablitera sig och se framåt. Tids nog blir vi friska och krya igen. man får väl vara glad åt att man inte dragit på sig kräksjukan (ännu) iaf!!! 

Och mycket har hunnit hända kan jag lova!!!! 

Måste ärligt säga, att jag över huvud taget inte har några som helst "julkänslor"!!!!! Vet inte varför, eller hur det kan komma sig... men så är det! Det vankas alltså jul om några dagar och jag har inte ens påbörjat inköpen av julklappar... skam Evvan!!!! Nåväl, det löser sig väl.. förhoppningsvis! 

känns väldigt tråkigt att man skall behöva ha tungan rätt i mun, när man överhuvudtaget ska sätta sin fot på bacen. Det är halt!

http://www.nsd.se/artikel.aspx?artid=78763&cat=7&pageIndex=0&arkiv=False

Jag har bestämt mig för att år 2008, skall bli möligheternas år för mig! Att våga satsa, chansa (med mån) och visa vad man går för... De möjligheter man erbjuds, har man nog själv skapat en gång i tiden! 

När människor påminner varandra om "förr!, om tiden innan denna, så måste det betyda att den tid som passerat vart betydelsefull och viktig. Jag kan tänka mig att den som har mycket att återberätta har haft en händelserik, värdefull och framförallt rolig tid som passerat.. Varför inte leva av de goda minnena, återskapa de känslor som lever kvar och sträva efter en fortsatt inspirerande framtid. Vad vore livet utan alla de minnen man skapar sig, minnen för livet helt enkelt!

Att allt gott för någonting ont med sig (och vise verssa), det har vi väl alla lärt oss. Men varför är det så självklart att man skall lägga den största entusiasmen på att bry sig om det som är ont? Att lägga ner energi och styrka på det som är gott låter väl något trevligare... Männsikan är nog skapt i försvarsställning, kanske är vi de lynniga rovdjur som faktist inte klarar oss utan att bli jagade. De som jagar oss, tvingar oss ständigt att försvara oss. En oundviklig instinkt! Instinkter går att dölja, men aldrig att träna bort, då det är någonting man föds med, någonting man är skapt till att leva med!  Motstånd härdar, jakt blir man stark av!! Eller?

Hur som helst kan man som sagt förfina dessa instinkter. Det vore väll det bästa igentligen, om männsikan ansträngde sig lite mer för att förfina......

De rovdjur (för vi är ju det!) som blir trängda, känner sig fullständigt hjälplösa och inte kan vända sig om någonstans... De rovdjuren har alltid något grovt försvar att tillge. Oftast något som skadar mycket. Är det kanske så att dessa männsikor måste skaffa sig hjälpen långt innan de agerar?... Vänner kallas det, hjälpen alltså! Ett hotat rovdjur utan flock, kommer sällan långt på färden....



Idag har jag mest drivit omkring i förvirrande tankar.... Om, eller om inte?!! Hujja säger jag bara!
Isak har fått en underbart söt tomtedräkt. :)
Nu är det dags att vila upp sig, så man orkar med morgondagen... Öppnis, stan och middag på kvällen :)

Hjääääälp..... har iinte ens börjat inhandla julisarna ännu!!! Stressigt!

Nu ska jag plocka upp leksaker och sedan ånjuta lite television! :P

Kramar från Evvan

för det har den faktist gjort hela dagen, hittils... Har tagit en promenad med Lisa ner till klubben, för att kika på årets luciashow i stallet. Oj, så bra den var! :) vi fick oss ett reält gott skratt kan jag lova!! riktigt kul och se att de har lyckats genoföra det även i år!

Tänk... vad livet fort kan ta vändining. Vad mycket man skall hinna med att beskåda innan man lämnar detta liv.. De två senaste dagarna har innehållit hur mycket som helst, som kan förändra ett liv på et litet kick! Har nog först nu, när jag tagit mig tid att sitta ner och smälta allt, kommit på att livet aldig upphör att shockera och beröra en. " Även efter de lugnaste vatten i livets torneälv, kan det plötsligt dyka upp en fors som du tvingas besegra med dina tunga åror"......
Jag inser, med mitt sunda förnuft och mitt goda mod att man måste våga vara stark, våga ta beslut och framförallt våga inse vem man är och vad man står för i alla situationer.. allt detta för att så smidigt som möjligt ta sig igenom den hop av tunga partier som passerar i ditt liv.

Om någon, om 30 år kommer och klappar mig på axeln för att meddela att hon/han faktist vart med om tyngre eller värre saker... så kommer jag troligtvis lyssna med stora öron för att sedan, stolt coh bekvämt påpeka att jag faktist tacklade allt med bravur! :)

Isak, den lille guldklimpen, har fått sig en ridtur idag :) oj, så han skrattade!!!! min älskade, oersättliga son!! Man blir bara sååå lycklig av att se honom skratta och le!

Nu är det dags för han, den lille att slumra en stund...

Ha de gott i snöovädret allihopa!! Tackla med bravur, så var det! ;)

Kramar /Evvan

rackarns vilken segis jag har börjat bli på eftermiddagarna nu för tiden!! Ränner runt hela dagarna och sedan är man helt kaputt och slut lixom! Tog en liten pulka tur med Isak idag igen, följde med lisa en bit då hon skulle hem.... har kommit på att nerförsbackarna är riktigt roliga, då klappar man gärna händer och tjoar av lycka! :) Finns det någonting mer underbart än att se sitt barn hur lyckligt som helst!? Att känna sådan kärlek till en individ, trodde jag inte var möjligt!! Heeeeelt underbart! 

Så var ännu en lång helg överstökad... Har vart på ett förträffligt trevligt och fint bröllopp i Sundsvall!! :) Inte var dag man får det... Blev riktigt rörd av det vackra brudparet och för att inte tala om den underbart urgulliga brudtärnan, lilla Ida (2år) Dessutom var ju hela kalaset kombinerat med lilla Wilhelms dop! :) 

Det känns som att jag ofta råkar ut för detta dilemma... Inte för att det drabbar någon så väldans hårt, men ibland känns det väldigt surt och tråkigt. Allra helst när det är kärlek, tillit eller hopp... Det är alltså jag som drabbas i slutändan, alltid! Då är det tur att jag råkar vara en exeptionellt positiv människa.. Positivitet gör att man förtränger det som förefaller negativt på ens egen bekostnad. Nåväl, det knasiga i kråksången är att jag faktist börjar fundera över hur många gånger man ska ta sig igenom detta...? vara stark, kämpa med dessa funderingar, se besvikelsen i vitögat och helt enkelt se det som man byggt upp, bara rasa ihop..... Är jag för snäll, har jag för höga krav eller är det bara så att min personlighet råkar vara tuff att matcha!? Dessa frågor lär man nog aldrig få vettiga svar på, men det känns rätt skönt att bara ställa dem rakt upp och ner i luften.... så att säga! :)

oj oj oj, vad jag fick en stark längtan ner till byn!! Var just till jukkas med Maria... saknar lugnet och närheten till naturen. Mitt mål är då att köpa mig ett eget hus (helst i paradiset poikki).... Attans vad perfekt det skulle vara! 

Mer än jag väntat mig kanske... Hur som helst så blir allt oftast bra i slutändan!