ewisen

Ja, mina vänner... nu känns tillvaron en smula virrig. Virrig, men ändå bra. Jag är oerhört tacksam och nöjd över att jag kommit så långt att jag verkligen vet vart jag har mig själv!! Visst är det jobbigt att det blir såhär, att man dessutom är kär som tusan på kuppen gör ju inte situationen allt för mycket lättare. Men jag har ju mig själv, mitt jag och min lilla prins Isak! Och för att inte glömma, mina UNDERBARA vänner! :D

Btw, så måste jag berätta en kusligt rolig historia, en sak som hände igår...

Anna (när hon är påväg till mig på kvällen), ringer i vild panik!
- Ewe, fan jag vet inte vad jag ska ta mig till...Bilen rullar inte, jag gasar som tusan, men der går fan inte framåt!! (ser framför mig hur hennes stubiner börjar ryka)
(jag)- Jasså, men har ngt frysit då? Har du på handbromsen?
(Anna)- OJ!........ kommer snart! Klick

HAHAHAAAA.... så jäkla klockret för att vara Anna, blondinen min! ;) skrattar så fort jag tänker på det!

Hur som helst så vankas det Pizza idag:) smaskens värre!

*Jag ser framåt, jag vet ju vad jag vill!

Hade!// Evvan