ewisen

Sicken knasig liten rubrik det blev denna evening... Känner en sorts skylldighet att förklara mig lite. "floppen" alltså: glada i hågan, kl 07.00 i gryningen gav vi oss iväg, jag och min likasinnade tokvän Elina. Luleå, tatuering, happis/kalixbesök... så skulle det bli. Väl framme i Kalix, ringde han tatueraren och ekände ett "litet" misstag, han hade blitt magsjuk och kunde inte tatuera, hade dock glömt att meddela sin kund (jag) som kom från kiruna.. Lagomt besviken och ganska sågad i skaften bestämde vi doch att en HappisTripp och lite Ikea, nog skulle få oss på gott humör igen.... Sagt å gjort!
Happisbesöket blev dock inte fulländat... fan va trist! (flopp nr 2)...

Toppen av detta eländiga trauma (som det faktist höll på att bli) Var nog att vi är grymt duktiga på att hålla stämmningen iaf! Skulle nästan kunna kalla oss utomordentligt, riktigt duktiga stämmningshöjjare! Dessutom; kan det bli skojjigare än att sitta tre vänner (Jonas blev med från kalix) i en lbil och bara glömma lite bekymmer för en stund :)

Summa sumarum: Evvan är reält trött och sliten i sömmarna!! Borde kasta mig mellan täcket och madrassen, men något gnaver mig... vad??? Har på senaste tiden haft en rätt konstig känsla i kroppen, någonting som inte riktigt går att identifiera som en känsla eller upplevelse. Kanske har man bara alldeles för mycket att tänka på, för många obesvarade frågor som läggs på hög, eller så kämpar man bara helt enkelt för att klara av en vardag som ensamstående småbarnsmamma??? vilket som igentligen....

Vill så mycket, men räcker inte alltid till...

God Natt! Glöm inte att älska varandra hörrni! Ingen kan lev utan kärlek!!!!

//Evvan