Som om ingenting annat räknas......

Idag känns det som att jag har varit på jobbet aldeles för länge. Har gått omkring och längtat efter att få hämta min älskade son från dagis! Han har varit hos sin pappa och även om det bara har varit några dagar, så känns det som en evighet!

Kom till dagis vid 16:00, då var hela barnaskaran utomhus. Isak satt högst upp i en snöhög, just beredd på att kasta sig ut förs.. så såg han min bil! Istället för att åka fort ner för backen på rumpan, så sprang han om möjligt mycket fortare, rakt ner för backen... rammlade såklart, men reste sig snabbt upp och sprang fram till mig.. så sa han de där underbart värmande orden, som får en moders hjärta att bara smälta! : -mamma, jag älskar dig! ska vi åka hem nu och mysa?

Mitt hjärtegryn, han är ju så underbar!

Efter middag och mys hos Isaks mormor, så bar det av hem... med en trött liten kille! 
 
Nu sover han sött och jag ska nog ta mig en kopp te framför tvn, innan jag också beger mig mot sängen. Är gräsänka inatt... Sambon är i Tjockholm för att hämta sin dotter. Så from imorgon blir det helt underbart fullt hus här igen! :)

Ha det så gott allihopa! Sköt om er!  //E

Kommentarer
Postat av: Sandra

Nä men heej :) Va roligt att höra av dig. Hur har du/ni det? Är ju evigheter sedan!



Jo du det stämmer bra det. Är det Alex som har skvallrat? hihi. Kände att det var på tiden att jämna ut statistiken lite ;) Tyvärr har det dock inte varit smärtfritt men nu är det första steget snart över. Sen att det blir minst 18 års ansvarstagande är ju ingenting :-P



Skulle vara hur kul som helst att ses vid reunionen. Men har jag möjlighet och situationen tillåter så - I´ll be there



Kramar!!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback